Redo för PT?

– Roligast är att hjälpa människor uppleva glädjen med träning, se dem nå sina mål och börja se träning som roligt, inte något som måste göras. Den känslan brukar jag försöka leta fram. Och när jag klarar det så det så känns det som om jag har vunnit högsta vinsten. 

Dennis Andersson är 33 år och har jobbat som PT i fem år. Som ung höll han på med brottning och kampsport, sedan började han hålla i träningar och märkte att det var att kul att hjälpa andra. 

Sedan blev han simlärare och gyminstruktör och till slut skaffade han sig PT-utbildning, flera olika gruppträningsutbildningar och en universitetsutbildning med fokus på fysiologi, anatomi och biomekanik. 

Vilken är er träningsfilosofi på BeFair?

– Be fair betyder vara schysst. Kan vi hjälpa till med något utöver det vanliga eller anstränga oss lite extra så gör vi det. 

Vilka tränar hos er och vad har de för mål?

– Våra kunder är från 16 år 75 år gamla, allt från ungdomar som satsar på sin sport till en polisstudent vill klara vardagen som polis. Vi har nyblivna mammor som behöver hjälp efter graviditeten, medelålders män och kvinnor som har tid att tänka på sig själva när barnen blivit stora, vi har äldre och pensionärer. Alla har olika mål, olika förutsättningar och precis alla tränar på sina villkor.

– En annan stor grupp är de som kommer hit med övningar från sjukgymnasten men där PT:n hjälper till att utföra övningarna. Det kan vara ett mycket bra stöd med en PT i de lägena. Sjukgymnasten ber ibland uttryckligen sina patienter att skaffa en PT som en hjälp för det kan vara ovant att komma igång.

Finns det några vanliga fällor att undvika när jag anlitar en PT?

– Jag tycker man ska fråga vad PT:n har för utbildning. Anta inte att alla kan allt bara för att de kallar sig personlig tränare. 

Vilket är ditt finaste minne? 

– Det är en senior kund som gått på gruppträning 2-3 gånger i veckan i flera år hos oss. Vi tränade mycket på teknik i utfallsteg och pratade om varför den övningen är så viktig för att förebygga fall, som är en vanlig skadeorsak hos äldre.

– Så en dag berättade hon att hon varit nära att ramla. Hon snavade på en kullersten, höll upp armarna framför sig och var helt beredd på att “nu slår jag mig!”. Men då känner hon hur ena benet for fram helt automatiskt och höll uppe henne. Hon tänkte inte, det bara hände. Så hon berättade det för mig och sa “Dennis – det är alla dina utfallssteg, de räddade mig!” 

– Det är det finaste jag hört, jag blev helt tårögd. Då kände jag bara wow, det är så värt, det här jobbet.

Nyfiken? 
Kontakta Dennis via e-post: dennis.andersson@befair.se